TORP OCH TORPARE

ÖDENÄS KULTUR OCH NATUR

 

Vill du veta något om Ödenäs? Klicka, titta och läs!

Om du uppskattar och använder uppgifterna på min hemsida önskar jag att du

* via Glädjeshoppen köper något för att glädja andra och bidra till en lite medmänskligare värld.

* eller planterar träd i VI-skogen

 

 

 

I Ödenäs låg torpen under de här gårdarna och det har funnits ca 130 torp i socknen. De flesta i Mellomgården och Östergården.

 

 

Den äldste torparen var en så kallad kronotorpare och det var Örsbråten som i mitten av 1600-talet innehades av kronotorparen Olof Börjesson.

 

 

"Vanliga" torpare kan vi följa främst i husförhörslängderna under 1800-talet.

 

Klicka på bilden så blir den större

 

Torpinventeringen

 

Den här presentationen av torp och torpare i Ödenäs har sin grund i den torpinventering som Ödenäs hembygdsförening anordnade under många år. Trogna deltagare var följande personer som bidragit med många minnen och hågkomster om livet förr i vår by.

Gunnar och Inez Antoniusson, Erik och Ingegerd Emanuelsson, Lennart och Kristina Helgesson, Herbert och Elsa Ingeborn, Linnea Ingeborn, Torsten Ingeborn, Thekla Johansson, Erik Larsson, Ivar Larsson och Mauritz Gustavsson.

 

Arbetet med att dokumentera torpbebyggelsen i Ödenäs började med att vi samlades och ur minnet plockade fram var det legat hus och vilka människor vi kom ihåg hade bott där. Dessa uppgifter jämfördes sedan med de husförhörslängder som finns på landsarkivet i Göteborg. För Ödenäs del finns dessa från 1804 till 1898. Därefter fanns mantalslängder på pastorsexpeditionen i Alingsås.

Jämförelser gjordes också med fastighetsregistret på länsstyrelsens lantmäterienhet i Vänersborg. Vi studerade kartor och delningsbeskrivningar från skiftena i Ödenäs, främst laga skiftet.

Skyltar i rostfritt stål har satts upp och markerar varje ställe. De har noteringar om torpets nummer, benämning, förste och siste brukare samt brukningstid. Varje husgrund har mätts och de flesta har fotograferats.

 

Vi önskar alla lika trevliga och intressanta promenader som vi i Torpinventeringen har genomfört under åren 1978 - 1993. En iakttagelse vi gjort under tiden som gått är att i början var det vi som inhämtade och fick ta del av kunskaper om flydda tider och levnadsöden. Idag är det vi som får föra denna information vidare till nya generationer och släkten i Ödenäs.

Vi, det är jag själv Kersti och Ewald Johnsson, utan vars hjälp vi aldrig hittat alla ställen i skogen. Våra söner Linus Johnsson och Lennart Johnsson som hanterat både kamera, historiska kartor och GPS.

 

Stort Tack till alla!

 

1990 fick torpinventerarna Ödenäs hembygdsförenings jubileumsstipendium.

 

Själv har jag fortsatt att främst via abonnemang på Riksarkivet via nätet studera och leta vidare bland alla torp och torpare. Kontrollerat uppgifter och hittat fler sammanhang och släktskaper. Det har från början 1977 till idag 2014 tagit tusentals timmar i anspråk och nu lägger jag ut resultatet på min hemsida. Kan inte låta bli att fundera över utvecklingen från studier i orginalhandlingarna i pappersformat på Landsarkivet i Göteborg m fl institutioner tills idag när man bara kan koppla upp sig via datorn och logga in och på några sekunder ha full tillgång till allt som finns digitaliserat.

/Kersti

 

 

Varför blev det torp?

 

 

Antalet människor ökade och alla fick inte plats för hus och försörjning. Allt skulle precis som nu effektiviseras och omorganiseras. Staten bestämde att våra byar i Sverige skulle skiftas. Först var det Enskiftet, sen följde Storskiftet och sist kom Laga skifte i mitten på 1800-talet..

 

Människor bodde på gårdarna i byarna, men inte alla. Man skiljde på inägorna där husen låg och utägorna som var markerna utanför och som ägdes gemensamt av alla gårdsägarna i byn. Det var äldste sonen som ärvde gården och bodde där med sin familj. Varje by hade dessutom en s k tåbebyggelse. Där fick de bo som inte hade rätt att bo i byn. Det blev liksom en liten by utanför byn med ”obesuttna” det vill säga de som inte ägde någon mark i byn. Det var de människorna som måste finna sin försörjning. Hemslöjd, hantverk och handel blev de viktiga inkomstkällorna för de som inte kunde ha mer en kanske en ko, en get eller ett par hönor.

Vid laga skiftet, det sista stora skiftet, skulle byarna ”sprängas”. All jord måste delas rättvist mellan gårdsägarna. Någon bonde skulle få Tån på sina marker ... det gick ju inte. Alltså utflyttades även torparna. Det blev dagsverkstorp, förpantningstorp, inhyseshjon, pigor, drängar, arbetskarlar, backstugusittare, lägenhetsägare mm.

 

Det var inte bara att bygga sig en stuga bort i skogen och odla upp jord. Så här gick det till vid laga skiftet i Västergården 1832. Kontrakt skulle skrivas mellan torpare och jordägare och det skulle innehålla överenskommelse om arrendetid, penningsumma och antal dagsverken. Dvs antal dagar som torparen var skyldig att arbeta på gården. Det kunde t ex var en dag i veckan.

 

Västergården var den by i Ödenäs socken där laga skiftet först genomfördes, 1832-34. Det är väl därför det är så pass detaljerat.

 

Förutom jordägarna var följande torpare närvarande. "Andreas Andersson från Åtorpet, soldaten Anders Tapper för torpet Kalfhagen, avskedade soldaten Mattias Tapper för torpet Gubbängen, Lars Olofsson från Boasvedjan, Andreas Olofsson för torpet Mastegrund, Nils Mårtensson för torplägenheten Långevik (nere vid Ömmern) och hustrun Helena Ericsdotter från torpet Julskogen".

 

§ 32.

"Jordägarne har efter överläggning med varandra beslutat att torpen Kalfhagen och Gubbängens nuvarande innehavare, skola efter deras kontrakts lydelse dervid varda bibehållne i deras och deras hustrurs livstid emot åsatte skatter och den planägare som får deras torp på sin lott, erhålla av de övrige ersättning i jord till så stor del, som på deras andelar av berörde torp belöpa kan, vilken jord kan får begagnas så länge dessa torpare icke avträtt det de innehava eller och framdeles särskilt därom överenskomma med övriga ägarne.”